amanda hemlig

Sömnlös, fy fan. Var kom det här ifrån? Jag spretar år tusen olika håll, och skulle behöva en stor röd rosett för att knyta mig samman. Ungefär. Tankana rusar runt. Fantiserar om den där killen som inte ens finns, är arg på migsjälv mest hela tiden, undrar hur allt kommer bli tillsist och är allmänt bitter. Viktångest, ängslighet, självömkan, avundsjuka och frustration. Samtidigt som jag inte tycker att sånt trams tillhör mig. Jag är enkel. Inte enkel som i simpel, utan enkel som i lättsam. Lättsam och glad. Glad och..ja, vafan är jag, härlig? Att vara negativ är inte alls min grej. Shape up.  Allt resulterar i alla fall i att jag sitter sömnlös en torsdagsnatt och söker efter någon sorts klarhet. Men jag vet att den inte finns. Inte nu. Ta ett fast tag i kragen nu Amanda, och ryck.