amanda hemlig

Ja, igår var jag på plats på Raring igen. Men fick spatsera hela vägen till Bruno Gallerian, för det är där vi huserar numera. Känns sjukt lyxigt och det var roligt att träffa alla Raringar igen. Men det är fortfarande lika vemodigt att tänka på alla man lämnade i Mrd. Varenda gång ska det svida. Och det gör inte saken bättre att jag numera vantrivs där jag bor. Efter diverse incidenter känner jag bara att jag vill ta mitt pick och pack och flytta in någon annan stans. Typ NU. Jäjä, snart ställer jag om till Sthlm´s mode igen och tänker inte lika mycket på hur jävla bra jag hade det hemma över påsken.

För att strö salt i såren är pappa och värmer sig på Cypern medans en annan får huttra sig till vansinne i ett kallt och snöigt Sverige. Kom sommar, kom till mig.

P.S. The Kills spelar på Debaser den 29:e. Gå med mig? Det vill säga om jag inte tar en Tradera-biljett hem till Småland igen för att närvara vid Elins 20års fest. D.S.

Glöm att jag ser ut som en förrymd mentalpatient, det är helheten som räknas.

Jag vill ha en rysk te-kokare. Ja, det vill jag verkligen.

Igår var det fest igen. Alltså det är mycket festande i Mrd, men sen och andra sidan vad finns det annars att göra här? Det var iallafall Ola som fyllde 23 och han var vänlig nog att bjuda in hela Markaryds befolkning på fest. Som vanligt hittade jag diverse skumma bilder i mobilen idag. Där jag lyckas få med både en snörpig pussmun-min på alla bilder och signalerar peace-tecknet till höger och vänster. Men tja, vad är en fest utan peace-tecken? Provade även på Guitar Hero på förfesten, and Im hooked, sjukt kul. Jag har som vanligt varit lite anti Guitar Hero bara för att alla andra snackar om det så jävla mycket. Men ja, nu förstår jag värför de snackar om det. Wow.

Bildbevis. Märk väl pussmun och peace tecken. Puss!


    

Alltså är det någon snäll människa som kan hitta Betula låten från Ebba och Didrik? Om ni kan det, GE DEN till mig!
Åh.

Vad gör man när man helst av allt bara vill krypa ur sitt eget skinn?

Glömt att berätta.
I tisdags råkade jag visst klippa av det mesta av mitt hår och blekte det MER. Försenad födelsedagspresent av Sofia och Johanna. They are so good to me.
Nöjd nöjd nöjd.

Dagens dänga. Fy fan så bra.

Calvin Harris-Acceptable in the 80s.

Amanda a la John Belushi

Där brände jag visst lite mer pengar! Great. Jag och mamma drog iväg till Väla, mitt andra hem back in the days. Och jävlar vad det handlades.
Suveräna grejer till suveräna priser!
Oj, jag råkade visst köpa ännu ett par solglasögon, ännu en svart väska och ännu ett par skor. Plus en fetesnygg college-jacka i lila, en söt blus, dragkedjekjol, skrikigt nagellack och bh för 50 spänn. Oops.

Jo det ska jag berätta för er. Det är MARS! Det snöar mer än någonsin och det är mars månad. Påsk-månaden. Då man ska dekorera hemmet med påskris och gulliga fjädrar. De ulliga kycklingarnas månad, när musöronen snart knoppar ut och vitsipporna letar sig fram. Allt är bara fel. Jag hade gärna sett snö i december, januari och februari. Snart får vi flytta fram alla månader ett snäpp för att väderleken ska stämma.
Bu för snö, hurra för snödroppar. 

I fredags var det fest. Tilving/Linda hade stor baluns i Fbu-stugan. Mormor fixade fina lockar och jag själv stog för den perukliknande stylingen. Well well.
Glasögonen fick inte följa med på festen dock. Synd.


Tilving, Markus och en gömd Linda.

Amanda Henling Nilsson har köpt sin första Hello Kitty sak. Kan ni tro det? Nej. En godis"burk" som jag numera använder som pillerburk. Egentligen tycker jag inte om denna lilla kattfigur. Det som alla andra gillar får jag, som bekant, avsmak för. Överexploaterade upphypade saker känns liksom inte lika intressant. 
Men den här söta kissen kunde jag bara inte motstå.
Är det du Kajsa som har bearbetat mig? Och tycker ni inte att Kitty pekar finger lite? Attitydkatt, det gillar vi.
Hello you.

Wow, vad dåligt uppdaterat här var.
Är back i Markaryd city och filar på Final Project. En lång frustrerande dag med många frågetecken och luddiga frågeställningar. Men tillslut lyckades jag klämma fram något som liknande en projektplan. Inte så illa pinkat enligt mig, med tanke på att jag aldrig någonsin skrivit en förut. Och knappt vet vad det är, nej jag vet fortfarande inte. Det belönades med en paus hos mitt lilla retard Emma. Och ett snabbstopp hos Mommo och Moffis.

Nu ropar tv-soffan!

Nya glasögon på med förväntan i blick. Men var fan är den? Sommaren, hallå?
Märk väl speglingen i glasen...Pajar the coolness a bit.

Tillbaka i Karlskrona. Konstigt men bra, det känns som jag var här senast förra veckan. Och det var ett halvår sen sist! Wierd. Sitter nu och klurar ut koncept och benar brief, det blir nog alldeles utmärkt i slutändan. Överkonsumtion av öl igår gör att min dyra macka har fått vänta i en timme på att bli uppäten. Och det känns som att den får vänta en timme till. Usch och blä. Med darriga bakishänder knapprar jag in; Hejdå för idag.

K-town.Last summer.

Ja, här sitter jag. Klarvaken och redo att dra. Som vanligt när jag ska iväg någonstans är jag uppe timmar i förväg, i tron om att saker och ting tar sjukt mycket längre tid än vad de gör. Sen får man en massa dötid att slå ihjäl. Tråkigt. Men hellre dötid än ont om tid måste jag säga. Jag är ju en sån där människa som alltid vill vara på plats en halvtimme innan utsatt tid. Det värsta jag vet är att komma sist. Jag vill helst vara där först av alla och scanna av läget innan någon annan kommer. Undrar varför? Detta beteende har jag alldeles säkert snappat upp från min far, som är en kronisk tidspessimist(?). Och jag är faktiskt tacksam. Vem tycker egentligen det är okej med människor som alltid är försenade, aldrig står där när man skall mötas upp och som man alltid får ringa efter och undra om de glömt bort en eller inte. Är det bara jag?

Times up!

Sofia frågar vad livskvalitét är för mig, inför en skoluppgift.
Jag citerar mig själv: "Livskvalitet för mig är att kunna ha ett ställe där man kan slappna av, friheten att få träffa sina vänner, att ha en familj som bryr sig om en och att kunna omge sig med saker och människor man tycker om."

Det kom direkt från hjärtat och det är verkligen vad jag anser vara livskvalitét. Men är det inte just det här som alla önskar? Inte bara jag? Då är alltså livskvalité för mig något som jag redan har? Ja, så är det ju. I´m a lucky bastard.

Ja, en fin insikt så här en torsdagseftermiddag.

Mest bara för att. Härliga Ozzy på flummiga 70-talet. Inte lika knark-förstörd-darrig som han är idag men säkert på god väg. But I don´t care, han är ju Ozzy. Glöm icke att lyssna extra noga i början, den bästa delen på hela kalaset.

Jo, tre alldeles underbara koppar från Lagerhaus. Rosa, grön och gul. Nu är de mina. Helst skulle jag förstås vilja ha tre till, men mitt samvete och min plånbok sa nej. Dumma samvete, snåla plånbok!

Monstershoppingen med Cajsa i lördags resulterade i en grov sänkning av mitt sparkapital och en fin ökning i min garderob.
Star Wars t-shirt, lila kjol, svart bas t-shirt, kort turkos tröja med fåglar, halsband med nycklar, Armékniv för brudar :) och en svart way to expensive kjol med dragkedja.

Kall och krispig vind med stänk av bländande vårsol. Stockholms väder när jag strosade till praktiken imorse. Härlig känsla, värmen är på väg att tina upp vårt köldskadade land. Snart kan man sitta på en bänk i solen och glo på folk samtidigt som man smuttar på antingen en latte eller en öl. Ett annat plus i kanten är att jag snart får åka neråt i landet och kramas med alla fina människor som finns där, och bara väntar på att få kramas med mig!

För en gång skull har jag noll sötsug, det enda jag kräver är en latte. Men mjölken är slut så tough luck för mig.
Inte sugen på äcklig italiensk jättemuffinliknandegrej.

Det borde vara olagligt att tillverka såhär vackra koppar. Mitt hjärta skriker efter dem! Ge mig kopparna för guds skull. Men jag borde inte få köpa mer koppar nu. Men ser ni vad fina de är? Kanske ett undantag ändå?
(Bilder snodda från niotillfem)

De spelar Wombats på P3, och då trivs jag. Bra morgon! Yes. Heja P3.

Nu är jag trött på att aldrig hitta en plånbok jag vill ha. När jag kommer hem ska jag upp på vinden och tokleta efter min gamla fina My Litte Pony plånbok. Har inte sett den sen jag var liten, men eftersom att jag var en lumpsamlare redan då hoppas jag på att den ligger i en låda någonstans i vindsmörkret. Bortglömd och ledsen. Lila och fin. Förstår inte hur jag kunde sluta att använda den?! Min kära kusin Elin har fortfarande sin vit/rosa att förvara sin förmögenhet i. Avundsjuk! Var kan jag ha lagt den? Tänker så det knakar. Men snart är det lunch och det är BRA. 
Gnägg.

Det enda roliga Melodifestivalen för med sig detta året. Mina damer och herrar Björn Gustavsson!

Sitter på jobbet trots en bultande huvudvärk och en kropp som skriker "Gå hem och lägg dig!" Jag tvingar ner en latte för att nå någon sorts pigghet. Fy fan för sådana här dagar. Hoppas ni mår bättre än jag. Nu ska jag fortsätta plåga mig själv. Hejrå!