amanda hemlig

Jag sitter och dricker honungsvatten med mjölk och kanel. Det är ett försök att lätta den äckliga hostan som aldrig tycks försvinna. Jag känner mig sjuk och klen och sådär hopplös. Det river i kroppen på mig och jag vet inte riktigt vad det betyder. Vad är det som är så jävla jobbigt egentligen? Shape up.
Jag tror att jag behöver ett hem, en fast punkt. Där jag kan dra mig tillbaka och skita i det mesta. Inget dumt rum, utan något som är mitt. Helt och hållet. Ja, det är tur att jag inte har några planer ikväll för jag hade varit ett uselt sällskap. Minsta förkyldning drar mig i botten, och det är mest synd om mig i hela världen. Hejdå då.