amanda hemlig

Ny dag, nytt stadie i förkyldningen. För det första höll den mig vaken hela natten, nu har jag ont på varje centimeter av min arma kropp och skalle, och det visslar lite suspekt i min näsa när jag försöker andas med den. Aj, det är väldigt synd om mig. Jag tröstar mig med att jag är utomordentligt snygg idag, faktiskt, trots alla äckliga basilusker. Mjau. Ingen onsdagsöl med Caj blev det heller, då vi båda var trötta och klena. Lika bra det kanske, alkohol och förkyldning är väl inte helt ultimat. Nej. Imorgon ska jag åka tåg i 4 timmar med rinnig näsa, det ser jag sjukt mycket fram emot. Not. Jag ser mer fram emot när jag väl är hemma och pussar på min mamma och pappa, och äter förbeställda tacos. Det bestämde jag för flera veckor sen. Planering kallas det. Tack och adjö.