amanda hemlig

Nya diamant livskamrater. Cute ass!

Sofie gjorde mig och Kaj sällskap ikväll, på självaste tjuvjulens kväll. Och hon hade tjuvjul-klappar med sig. Grattis!

Igen. Jag missade honom, igen. Suck. Nya skivan är en önskeklapp som jag vill hitta under granen på julafton.

Den där drömmen om att spela trummor, den känns inte så avlägsen längre. Snälla fina rara Tobi gav mig trumpinnar idag, bara sådär! Det är ju inte ens min födelsedag. Och sen satt vi en stund och trummade på våra ben. Nu ska jag öva höger vänster höger höger, vänster höger vänster vänster tills Kajsa spyr på mig. Hon är förövrigt nytatuerad och fin. Delicious!

Ni vet den där ovardagliga saken jag gjorde för några veckor sen, som jag normalt inte brukar göra? Beckmanselever fick en timme på sig att fixa en omslagsbild med en människa de aldrig träffat. Och jag ställde såklart upp, snäll som jag är. Det resulterade i det här. (psst, de har stavat fetaste fel. Men det är inget vi behöver berätta för någon)

Jag vill ha, eller KRÄJVINGS som någon tråkig modebloggare hade kallat det. Bara 700 riksdaler, sen har man fyra sminkade glamrockare på fötterna. Oh ja.

Igår var det äntligen dags för Tobias överraskningsmiddag. Som jag aktat mig noga för att inte avslöja och därmed förstöra. Det har varit svårt som tusan. Allra jobbigast har varit att inte få ge honom hans presenter, hjärtslitande faktiskt. Han visste ju inte att jag ville vänta till middagen. Fy. Som förövrigt blev otroligt mysig med fina männsikor och alldeles för mycket mat. Idag är det den bautastora kanelbullens dag, grattis. Men innan vi satte i oss de var vi ute och gick ganska länge. Inte för att det egentligen kompenserar någonting alls, det känns mest bara bättre i mitt huvud. Nu ska jag vira filten lite tajtare runt mig och bara mysa resten av kvällen. Tjarå.

Ps. Det här är en riktigt jävla stor kanelbulle. Ds.

Här sitter jag och dricker glögg. Fin fredags syssla tycker jag. På bordet står det pepparkakor och skumtomtar och en massa värmeljus. Det här spär på min julabstinens ännu mer. Have a merry schmerry friday!

Jag har brutit mina revben. På fyratusen olika ställen. Nej, det är faktiskt inte sant. Men vad som är sant är två nytatuerade lila diamanter på revbenen. Därför känner mig härligt klen och öm. Idag är det fredag, inte dumt alls. Jag ser fram emot en lång lördagsmorgon med huvudet inborrat i kudden. Nu fick jag en kanelbulle på mitt skrivbord. Den får jag inte äta, men det struntar jag i. Grattis på fredagsdagen!

Jag har en fastsydd metallfjäder i baken, är rosa och har klämt ner mig i en randig baddräkt. Jossan har gummiöron och skriker Wohohoho HDSL, hejdå så länge! och sjunger glatt med när jag lär mig att studsa som en äkta Tigger. Därefter åker jag direkt till St.Sigfrids och får Jossan som min priva psykolog.

Too wierd for you?

Jag minns hur mysigt mormor brukade läsa den för mig. Hur gott allt såg ut och hur vackert de hade det där inne i boken. Önskeklapp.

Hälsovecka. Som fan. Efter diverse slip-up's i helgen är den stenhårt i veckan. Punkt slut.

Madagaskar tog precis slut. Och efter en totalt borttappad dag tar vi nu tillvara på kvällen. Med vin och hopp i sikte. Skepp o'hoj.

Jag har en riktigt slackig kväll. Medan min roomie är ute och gör stan osäker spenderar jag min tid i soffan. Välbehövt, helt klart. Första säsongen av Vänner rullar på tvn och jag har mumsat på varma hallon med grädde. Förstå fint. Dags att dra täcket upp i soffan och slacka vidare. Goodely night.

Jag hatar asiatisk mat. Seriöst alltså, gång på gång går jag på den niten. Lär jag mig aldrig? Ett gram slemmig kyckling och fyra riskorn var vär ungefär kontentan av min lunch. Det jag motvilligt petade i mig vill säga. Inte mums alls, inte ens lite. Och det som svider mest är att jag verkligen hade en asgod lunchlåda i kylen. Dammit. Tycker folk verkligen om såntdär? Jag förstår ingenting. Och jag har kommit fram till att jag måste vara den jobbigaste människan i historien att gå på lunch med, ingenting duger. Men det är ju himla trevligt att luncha ute liksom. Jaha.

Allt går så otroligt jävla fort. Imorgon är det fredag igen, helt plötsligt. Jag hinner liksom inte riktigt med. Men när det går såhär fort tar det inte lång tid tills det är jul. Och då kan jag och Kajsan sätta igång med julbak och annat mys. På tal om julmys planerar jag en liten överraskning till Raringarna. Något fint vi kan göra tillsammans mitt i all julstress. Det här blir bra.

Det är rosévin och ost som gäller på Drejargatan ikväll. Och jag är mössmysig.

Jag tycker det är ganska fint att jag har kvar det allra första mailet jag någonsin har fått.

Vi gav oss på att göra chokladmousse igår. Det gick sådär. Man kan nog säg att det inte är vår starka sida alls. Första försöket såg ut som en blandning av kaffesump och jag-vet-inte-vad. Efter många vändor har vi fyra koppar halvgod chokladmousse i kylskåpet. Mjau. Ikväll ska jag iväg på en konstig och inte alls vardaglig sak. I alla fall inte för mig. Spännande skrämmande. Klick klick.

Wow, vilken blogg-koma jag hamnade i där. I Småland finns det inget utrymme för sånt trams. Helgen var bra på alla sätt och vis. Utklädnader, vin och vänner. Men det är alltid lika hjärtslitande när man står där med väskan i hallen och säger hejdå. Hejdå vi ses till jul, till och med. Fy. Kajsan hade fixat söndagsmys när jag kom tillbaka till staden, väldigt välkomnande må jag säga. Och jag kom med presenter till oss båda. Chokladkalendrar, småpresenter till vår egna julkalender och siffror till adventljusstaken. Är det inte jul nu?

Man kan ju undra vem fan det här är?

Dagens första mail.

Lunch på Chutney. En sista date med min fina Angelica innan hon flyttar till Malta. Fy fan vad jag kommer sakna dig, och alla våra psykologsnack. Men vänta bara, innan du vet ordet av står jag där med min resväska utanför din dörr. Ha det förjävla kul nu, Malta behöver sin dos funkyfresh. Puss

Angelica, Fine och jag bänkade oss på Cirkus igår för lite svensk humor. Björn Gustafsson är ett mums. Jag skrattade så tårarna sprutade. Bokstavligt talat, jag var helt slut efteråt. Och idag också för den delen. Lilla Kajsan låg till och med och sov när jag kom hem. Imorgon är det fredag och då kommer jag få träffa min familj. Och äta kalkonmiddag, en fin Henling tradition. Goddag.

Efter ett halvhjärtat försök att promenera hem efter jobbet gav jag upp efter halva vägen. Halv duktigt, halv hurtigt. Väl hemma var jag ambitiös och lagade ostfyllda quornfärsbiffar. Mums. Också försökte jag strukturera upp mitt lilla liv och rensa ur alla tusentals påsar med kläder och annat mög. Jao. Nu är det kväll och jag ska dra på mig mysbyxorna. Nite.

Igår satte jag mig i en liten bil med Cajsan och körde hejvilt genom Stockholm. Med ett första stopp på söder för att hämta alla mina saker, för att sedan hiva in det hos Cajsa i Birkastan. Aldrig mer rummet, aldrig mer tant-tjat. Thank god. Efter flytten brände vi iväg till IKEA där vi inte alls hittade så mycket som väntat. Skönt för ekonomin. Dagen slutade med racing i innerstan och planlöst körande på läskiga djurgården. Och jag skrattade så att jag har ont i magen idag. Som belöning la vi pärlplattor och drack rödvin. En rysligt fin första sambokväll.

Allt är i påsar. Inte så prydligt kanske, men allt är med. Det är det viktigaste. Och vad gör jag nu då? Klockan 11 ska vi hämta hyrbil och sen blir jag officiellt sambo med Kajsan. Vi ska ha en inför-jul-månad med massor av mysiga vinkvällar. Det kommer att gå fint. Och nästa helg ska jag få åka hem till min familj. Ett litet andrum mitt i all kaos. Och jag längtar så det gör ont i hjärtat.

Kvällen igår blev helt galen med massor av vin. Vi skrattade som små barn, satt och åt godis "där folk kissar", gratulerade varandra på olika högtidsdagar och blev dumpade på Hötorget. It's ok, we can take a hint. Jag är ganska säker på att jag fortfarande var full när jag vaknade och har ett skrapsår på höger knä som svider och påminner mig om vissa snedsteg. Som i mitt huvud är väldigt suddiga. Just nu ska jag försöka packa ihop resten av mitt liv i papperskassar och inte äta upp resterna av den enorma godispåsen vi köpte igår. Oups.

Ena halvan av helgen blev en total katastrof, nu ska jag ge mig på andra halvan. Ready steady.