amanda hemlig

Vid den här tiden förra året, när nätterna blev kalla och dagarna mörka, var allt ett stort trassel. Konstiga saker hände där jag bodde, långt ifrån den vardag jag är uppväxt i. En kväll fick jag se på när polisen hjälpte en annan tjej därifrån, alla hennes saker stog på trottoaren och jag fattade ingenting. Det var droppen. Allt jag ville var att få flytta. Fina människor hjälpte mig med en månads fristad i en underbar lägenhet och jag kommer ihåg hur trygg jag kände mig där. Som i ett litet humlebo. Tack.

Idag hamnade min födelsedagspresent till Fine i rampljuset. Ja, man får vara mallig då.

Nu ska jag springa iväg och ta med Fine på äventyr. Jag känner på mig att det kommer bli en fäntästisk dag. Slice!

Den här bilden fick jag idag. Sofia och Erik på en balkong, med kanelbullar och kaffe. Vilken fin fredag det hade varit.

Idag fyller min Fine år. Fan vad jag är glad att jag hittade henne igen. Grattis hjärtat.

Den årliga marknadshelgen. Vi låg i högar, skrattade och skrek, var uppe hela natten och dansade halvtaskig bugg. Såklart. Lilla Emma hade inflyttningsfest på lördagen och fick en burk kolakakor av mig och Sofia. Sen satt vi på hennes enorma terass och drack bål ur Nalle Puh muggar. En gång till, okej?

Under ytan. Den första låten jag hörde på radion när pappa hämtade mig på flygplatsen i torsdags och den sista jag hörde innan David släppte av mig där igen idag. Vem försöker säga mig något?

Jag är lite utav en Jeopardy människa. En kuriosanörd. Mitt huvud är fullt av onödiga fakta och jag vill gärna veta allt, fastän jag inte har disciplinen som krävs. Jag är hellre på Wikipedia än Aftonbladet, kanske är det något som fastnar. Ett bortglömt ord, som likbjudare, eller hur fort en zeppelinare kan flyga. Jag hatar talspråk i text. "oxå" kan vara det fulaste ordet som finns. Kan man svenska språket ska man fan bruka det också. Det jag hatar mest är Stockhomskt "förkortnings-slang". Som lurre och ferre, prommis och mellis. Det får mig att vilja spy. För lunch och fest är ju jobbigt att uttala...? Lägg av nu. Det är inte ens roligt.

Idag var det kalas, för att fira inget alls egentligen. Bara för att man vill och kan. Jag bakade massor av kanelbullar, så som bara jag kan, och packade upp spettekakan ur den fina lådan från igår. Sen hoppade jag i min bästa klänning och satt på innergården med Kajsan och Fine. Njut.

Josefin fin fin kom med blommor till mig. Söt.

I den här lilla lådan finns en fantastiskt fin sötsak. Imorgon får ni se vad.

Vilken jävla dag. Först blir jag totalt sönderslagen hos massören, som hittar fler muskelknutor i min rygg än på en hel jävla Belgian Blue. Aj. Sen skulle jag få lite tröst med spettekaka, som jag så skillat hade googlat mig fram till skulle finnas på Konditori Kungstornet. Men nej du. Dessutom härmar den jävla servitrisen mig när jag frågar efter kakan. Vad är problemet? Nu ska jag hålla käften och sova istället. Bitterhet är inte min grej.

Silverchair alltså, fyfan vad fint. Alltid.

Hold yourself cause no-one will
Ill be there to take the spill.
Cleanse your soul, change the tide
And ride the wave back here to me.