amanda hemlig

Jag är egentligen inget stort fan av Sahara Hotnights jag tycker mest att de är coola. Och det beror på deras snygga kläder, ytlig som jag är. Men igår var det dags för Sahara spelning på Tyrol med min nyfunna men ända barndomsbekanta vän Josefine. Förband var Hästpojken, sjukt kul namn enligt mig, och i stundens hetta tyckte vi att de påminde om Dia Psalma. Medelbra band som man kunde stå ut med. Efter att de var klara med sin uppvärmning av publiken tog det alldeles för lång tid innan SH gick på. Just när man tänkte att "nej men nu måste de ju komma" började de spela ännu en låt som gick i pausmusikens-tecken. Efter löjligt lång tid av väntan och ett antal suckar och rop senare kom de ut på scen och körde igång. Då kände jag att detta var värt pengarna. Skitbra liveband. Och man var helt uppe i det hela tiden. Fast jag kunde bara halvsjunga med i två eller tre låtar. Josefine kunde såklart hela repetoaren utan och innan, hoppandes och klappandes.
Jag gick till sängs mätt och glad på god fajitasallad från MAX, med ett lätt ringade i öronen, och kände mig sådär äckligt nöjd. Stort plus att jag åkte gratis i tunnelbanan både dit och hem. Ibland har man flyt.

Bilder från rockfoto.nu