I'll go running in outer space.

Det går väl lite på sparlåga just nu. Dags för ett sånt där ryck igen. Fan då.

Hej, jag fick min iPhone idag.

img_7226 (MMS)

Pandafejs.


24 and so much more.

Att fylla år är en bra grej. Tröttnar aldrig. Hela dagen är liksom alltid lite magisk, hur gammal jag än blir. Allt började med ett skitfint paket som jag öppnade i sängen, papper överallt, med en kamera i. Wah! På posten kom finaste brevet, så fint att jag nästan lipade lite. Det är tydligen så man reagerar nuförtiden, på allt som känns lite fint i hjärtat. Arielhåret fick lite mer färg och naglarna blev en aning svartare. Både Sandra och Sofia hann hälsa på mig och på kvällen lagade jag vrålgod middag till familjen och mormor och morfar. Tusen kakor till efterrätt, minisemlor också såklart. Sen måste man dricka vin och äta bästa sourcream & sweetchilli chipsen, annars har man inte fyllt år på riktigt. Och så är det med det, pusshej.


Waddapp Mahomo?

Jag tänkte väl på nån slags årsresumé först, men det struntade jag i. Så det blir bara lite random från veckorna som gått. For now.

Dra på sig leopardbenen och dra ihop en fest.


Elin kommer såklart och håller låda på ett skidglasögonvis. Bäst.


Oliver tycker det nya aslånga köksbordet är alldeles lagom för att bre ut sig på. Jag läser mest Harry Potter.


Sofia fyller år, då kan man äta en kanelbulle och ge henne paket för att hon är så gylli.


Sen kan man klä sig enbart i Eriks kläder och tycka att man är rätt rolig, bara för att man kan.


Om tio dagar fyller jag år. Shiet.

JulSnöKlappariPhone4FamiljMatGranKarl-BertilMysGlögg.

Världens bästa julafton. Wow. Jag tog inte kort på någonting alls men det gör ingenting. Jag fick prick exakt precis det jag ville ha och lite till. Hej på mig!

and I keep a rabbit's tail.

Prova alla kläder i världen-dagen, fastän man egentligen har hundra andra grejer att göra. Äh. Jag rev och slet i allt fint jag har. Leopardben på, klänningar hit och dit, skitsmala midjor och tiocentimetare.



Mina föräldrar har en jobbig unge.


Stay gold, ponyboy.

Hur jag än tror att jag är, och hur mycket jag än vill vara en person som bara kör och låter hjärtat styra, så kan jag inte sluta med att smula ner allt i partiklar. Tänka sönder varenda steg och vända och vrida på varenda jävla sten tills jag varken vet ut eller in eller vad det var jag ville från början. Grejer som borde vara så enkla. Det där med att kanalisera och fokusera och hitta "just det där" finns inte. Alls.

ett fullvuxet barn.

Årets adventskalender. Det är godis och leksaker i den. Mmhum!

Amanda dagen.

Namnsdagen började rätt bra, fastän jag känner mig som en klen och sjuk liten panda.


Sen körde jag och mamma rakt ut i ingenstans. Där kan man hitta granris tydligen, men alla fik som ligger därute är sällan öppna på tisdagar. Glöm aldrig det.


Min lilla mamma har en Musse Pigg jacka som hon köpte i Disneyland Paris en gång, den kan man ha när det är lite höstigt sådär. Gulligt.


Sen råkade det bli så att jag fick mina nya kängor idag. Praktiskt.


Jag var såklart tvungen att prova mina nya höstkompisar med alla kläder jag hade i garderoben. Det är så man måste göra förstår ni.


Jag behöll kängorna på resten av eftermiddagen och bakade småkakor med Daimkulor i. Fyfan vad gott. Nu ska jag ta hand om min dumma hals och dö lite i soffan med täcket. Puss.

Eh, hej.

Helgen. Började med överjävligt god smörgåstårta hos Sofia i fredags. Lite vin, lite tv och lite mittinatten te med Sandra. Fest i lördags, proppfullt med folk men ändå pratade jag knappt med någon alls. Snygg var jag i alla fall och bakfull som en idiot har jag varit idag. En söndag full med sovande och mat och täcket i soffan. Hyffsat. Eh, hejdå.

on your way now, aren't you babe?

Det är det här som händer. Ungefär.

Jag har upptäckt hur jävla fint det är att vara utomhus. Helst vill jag dra mössan långt ner över öronen och sitta i skogen och äta clementiner varje dag. Eller springa runt sjön och vara duktigast i världen.


Ibland är Sandra med, hon är söt.


Jag älskar hösten det här året. Men det börjar bli ruskigt kallt. Det tycker kaninen också.


Oliver myser runt så som bara han kan och somnar lite överallt.


Emma fyllde år. Hon fick en vitchokladtårta av oss, och ett hösthjärta av mig.




Nattugglan i mig har tagit över totalt. Jag sitter uppe halva nätterna, kladdar med alla mina pennor och älskar det. Helst vill jag ha näsan i en chipspåse varje dag men så kan det ju inte gå till. Långt fint eldrött hår har jag också förstås. Puss.

dearest helpless.

Igår skämde mamma bort mig med en massa nya fina saker. Jacka och skor och kläder och allting! Lagom fint. Men nu ligger jag här. Dricker te med massa honung och kollar på precis all skit som finns på tv. Idag är en paus, fan vad jag pausar, för jag vill inte bli sjuk. Kaninungen är också med såklart.

and went right back to bed.

Vafan säger man? Morgondagen är inte värd ett skit och det gör ingenting alls. Jag ligger väl här och lyssnar på klockan. Hejdå.

bara när jag inte sover.

Regniga jävliga nätter med gamla färgpennor och sura nappar. Älskart.

one foot on the ground.

Sitter i soffan och dricker te ur en fisförnäm kopp, med ett pannband runt skallen och en tröja med rosa grejer på som skär sig med mitt röda rufshår. Sitter och trixar runt i mina program och vill så mycket. Sitter och tänker att imorgon händer det fan grejer och att en lila bil skulle varit fint att ha. Godnatt.

tiden går framåt medans hjärtat slår.

Det finns tusen grejer jag vill visa egentligen, tusen grejer jag vill skriva om. Min rastlöshet får mig att bara fladdra omkring och det blir ingenting av någonting. Inte ett enda ord. Vad jag än gör så vill jag göra något annat nästa sekund. Skitsamma, jag har det bra.

Då och nu.

Drack de sista Kvarnenölen med Kajsa. Jag saknar dig.


Hade hejdå-fest på jobbet och fick en skitstor gul plastkanin, som snabbt döptes till Sonny, och en frän skateboard i present. Vi drack för mycket öl, åt för mycket mat och dansade för mycket till Drängarna. Jag saknar er också.


Sista kvällen i Stockholm käkade vi vitlök på bo's, såklart. Efteråt kramades jag med alla fina, sa "hejdå vi ses snart" och gick hem och grät ögonen ur mig.

Här hemma dricker jag kaffe ur en My Little Pony-mugg varje morgon, bränner sönder mitt rosa skinn i solen, våldgästar alla, dricker Gin&Tonic och slår halvt ihjäl mig, äter pannkakor, tänker på livet och vad fan det ska bli av mig, kör på utflykt och bara finns. Och trivs.



där kan jag vila sen.

Chips och godis och glass och fan, aldrig mer. Allt smakar skit. Mina ögon är rödsprängda av utmattning, både i huvud och hjärta, och jag är så jävla redo att bara dra härifrån nu. Hjärnan går på högvarv och alltid är det något som gnager mig. Sluta nu. Bara sluta.

but some days you wake up and you're Barbara Streisand.


Tidigare inlägg
RSS 2.0