jag lämnar halva mitt hjärta här.
Det har varit så nära, så många gånger idag, att jag ska brista och ångra allt. Men jag klistrade på leendet och tyckte jag var töntig istället. Men tårarna kom tillsist och jag tror det behövdes för att avsluta kapitlet. Helvete. Jag älskar er fan allihopa.
concrete jungle where dreams are made of.
Det har funnits en längtan de senaste dagarna som gör mig rastlös i hela kroppen. Och jag dör lite inuti för varje dag jag inte är där.
Make me number one.
Angelica är här. Nu kör vi. Hejdå.
där kan jag vila sen.
Chips och godis och glass och fan, aldrig mer. Allt smakar skit. Mina ögon är rödsprängda av utmattning, både i huvud och hjärta, och jag är så jävla redo att bara dra härifrån nu. Hjärnan går på högvarv och alltid är det något som gnager mig. Sluta nu. Bara sluta.
but some days you wake up and you're Barbara Streisand.
har ni hört denna innan eller?
Helgen alltså. Var fan ska man börja ens? Vi gjorde ju precis allting. I fredags var det förfest hemma och spelning i Gamla stan. Vi tokröjde och slog halvt ihjäl oss. Vissa försvann ut i natten på hemvägen medans andra satte sig i köket och poppade popcorn. I lördags återställde vi balansen på Kvarnen och drog igång alltihop igen hemma på kvällen. Sen var det Ace för hela slanten och det var helt hysteriskt roligt med öl precis överallt. Jag hade två stycken i händerna hela tiden och dansade på scenen och fan vad vi tyckte vi var häftiga. Fina jävla människor.
