The world is closing in
Kvart över sju swoooshade jag och pappa iväg, i den vinröda lådbilen, med siktet inställt på Ängelholms flygplats. Tillbaka till verkligheten efter 5 dagars home sweet home, några blåmärken rikare och en hel del öl fattigare.
På flygplatsen tappade jag tron på mänskligheten ännu lite mer. Det finns en avdelning där ensamåkande barn och funktionshindrade ska sitta, den är avskärmad med små glasväggar och prydd med en stor fet skylt där det klart och tydligt står vad sittplatserna är avsedda för. Ensamåkande barn och funktionshindrade! Got it? En fullt "normal" människa som jag själv sätter sig naturligtvis inte där då, eller hur? Speciellt inte när det finns gott om andra platser runt omkring. Men tro fan att det ändå ska vara några som ska envisas med att sätta sig där. Är folk dumma i huvudet? Överlag var det såklart kontorsnissar med mobiltelefoner som anser sig vara lite speciellare än alla andra som snott utrymmet. Till min stora förtjusning kom det en burdus skånsk herre med ett "ensamåkande barn" i handen och spände ögonen i de som inte hade något där inne att göra. Med härligt brölande och giftig stämma sa han "Ursäkta, men är alla ni här ensamma barn eller?" Då pep kontorsnissarna iväg illa kvickt. Victory!
På flygplatsen tappade jag tron på mänskligheten ännu lite mer. Det finns en avdelning där ensamåkande barn och funktionshindrade ska sitta, den är avskärmad med små glasväggar och prydd med en stor fet skylt där det klart och tydligt står vad sittplatserna är avsedda för. Ensamåkande barn och funktionshindrade! Got it? En fullt "normal" människa som jag själv sätter sig naturligtvis inte där då, eller hur? Speciellt inte när det finns gott om andra platser runt omkring. Men tro fan att det ändå ska vara några som ska envisas med att sätta sig där. Är folk dumma i huvudet? Överlag var det såklart kontorsnissar med mobiltelefoner som anser sig vara lite speciellare än alla andra som snott utrymmet. Till min stora förtjusning kom det en burdus skånsk herre med ett "ensamåkande barn" i handen och spände ögonen i de som inte hade något där inne att göra. Med härligt brölande och giftig stämma sa han "Ursäkta, men är alla ni här ensamma barn eller?" Då pep kontorsnissarna iväg illa kvickt. Victory!
Kommentarer
Postat av: cajjan
folk ÄR dumma i huvudet.
Trackback
