amanda hemlig

Jag förstår inte ett skvatt. Vet absolut inte vad jag håller på med men jobbar ändå. Det är nästan så att man vill kasta in handduken och ge upp. Men helvete heller! Efter den här dagen är jag värd en Heineken. Pust.

Det är sommar idag. För jag har uppvikta byxor och lätta tygskor. Ett säkert tecken på att det är sommar ju. Lyckan är total.

Mange fixade en fin rosa låda till mig. Som jag ska förvara en massa hemligheter i...

Jobbdagen börjar gå mot sitt slut. Snart ska jag få strutta hemåt trallandes på The Kooks, allmänt lycklig och hurtbullig. En bra dag har jag haft och den har gått otroligt fort. Vad hände? Jag ska nog strutta en längre bit idag förresten. En "motionsrunda" in till city kanske? Eller så struntar jag i det och går hem och dricker te.

Millencolin-The Ballad rullar mjukt fram i högtalarna. Vips är man tillbaka i gymnasiet. De långa bussfärderna till skolan där man försökte sova med mp3:n intryckt i öronen. Ljuva bekymmerslösa tider.

Jag orkar verkligen inte blogga. Och att tvinga fram något blir ju aldrig bra. Right?

Igårkväll släpade jag med mig Fine och Tobias till mitt älsklings matställe. Shanti! Vi åt och åt och åt. Och jag hade tourettes-syndrom angående naanbröden. Vi skålade i öl/cider/cola/vatten och slutade prata så fort maten ställdes på bordet. Vem har tid att snacka när man käkar liksom? Pfft.

Mina fötter har lagt av. Jag förstår dem. Efter två dagars entimmes promenader i dåliga skor kastade de tillsist in handduken. Mina små fossingar pryds nu av rejäla blåsor och fula skavanker här och var. Jag kan fan inte gå. Oy vey. Alla mina plattsulade tygskor gör ju inte saken bättre. Men what to do liksom, jag tänker då inte sitta inomhus tills det går över. Nej, de får plågas lite till. Tills de inser att det är lönlöst att protestera. Aj.

Uppstigen för några timmar sen och sitter nu här med en nyinköpt latte bedvid mig. FP arbete står på dagens schema, samt Kolla! utställningen på Skeppsholmen och Streets smyckesmarknad. Puh, fullbokad. Helst skulle jag vilja sitta i en mysig trädgård på en snirklig bänk med en picknickkorg och en spinnande katt i knät. Någon som har en fin trädgård att låna ut? En med mycket blommor.

Men fina mormor ringde mig idag. Hon ville berätta att om jag ville åka hem över valborg så skulle hon bjuda mig. Tänk vilken fin mormor man har. Nu är resan bokad i alla fall. Hello Markaryd, missed me?

Mötte Cajjan vid Fridhemsplan för utförsäljning av Jenny Hellström kläder. Sweet! Fast det låg allt utom Jenny Hellström kläder i påsen hem. Det där med utförsäljningar är super. Drog en repa till Urban Outfitters också, igen. Fan, vad jag älskar det stället.

Eftermiddagen spenderade jag på en parkbänk med en Nemitidning och juice. Omringad av en massa skrikande barn som lekte "Kom alla mina små kycklingar" och pelade i marken med pinnar. Tänk vad lättroad man var in the good old days. Någon som vill leka?

Varför kan inte jag vara sådär häftig och åka bräda? Hänga i parken med söta skatekillar. Oj, är jag för gammal för att vilja det? Svaret är nog att jag skulle slå ihjäl mig. Jag vill.

I Vasaparken med solen i ögonen och en öl i handen. Diskuterandes FP och andra världsliga ting. Så spenderades största delen av dagen. Bra skit, helt klart. Fast som vanligt fick jag ont i skallen efter ett par timmar i solen,suck. Jag är klen. Varför blir det alltid så? Man sitter stilla och glor i solskenet, och efter det är man helt slut. Jobbigt det var liksom? Men ack så härligt.

Titta! Såhär söt och snäll är Fine mot mig. Hon vet vad jag gillar. You gotta love her!

Angelica, kan du inte bara komma hit? Jag behöver en gnutta Funky Fresh. Nu.

En fantastisk dag. En helt fantastisk dag har jag haft. Väckt av solen, slapp frysa på vägen till jobbet, lunch på en solig uteservering i bara t-shirt, mycket att göra på jobbet, goda nyheter, Johnossi på ZTV när jag kom innanför dörren, umgåtts med både Fine & Tobias, indisk mat och lite rödtjut på det. Sounds great, huh?
Och trots att mitt hår alltsomoftast ser ut, och känns, som en hjälm av svinto har det idag hållit sig i skinnet.
Nu ska jag, iförd min knallrosa dödskalle pyjamas, sätta tänderna i en cookie och skölja ner det med Brämhults.

Blargh!? Hepp!

Jag tycker det är ganska fint att det finns en dikt om mig. Ja, den handlar faktiskt om mig! Det har jag bestämt.

I blomman, i solen
Amanda jag ser.
Kring jorden, kring polen
hon Strålar, hon ler.
I rosornas anda,
i vårvindens pust,
i druvornas must
jag känner Amanda.

Hur kan en stor rykande het brinnande boll göra en så glad? Att vakna med solstrålar som tittar in genom fönstret är något av det bästa som finns. Att fönstret är så skitigt att jag knappt ser ut genom det längre gör inget. För solen letar sig in till mig ändå. Kom sol, kom till mig!

Markarydsbor var uppe i Stockholm och hälsade på. Grillförfest i en stuga upp på ett berg som låg ute i ingenstans, sen röjdes det loss på ACE. Där vi mötte upp Josefine & Tobias. Måste vara världens bästa ställe! Och ännu roligare när man var ett stort gäng såklart. Kvällen avslutades tidig morgon långt hemifrån.

En del av gänget.


Emiliz den fintige hälsade också på.

Igår kom Ola och David och hälsade på. Helt impulsivt och najs. Det blev tillsist ett stopp på något random biljardhak med någon dryg kille i baren. Jag blev lite sugen på att lappa till honom, men sånt får man ju inte göra! Under kvällen konstaterades det i alla fall att jag är sjukt dålig på biljard. Pinsamt dålig. Så dålig att jag klippte till lampan med stöten, istället för bordet då som är att föredra. Ännu en sport att stryka från listan. Fy!

Medans jag väntar på att min ipod ska uppdateras bjuder jag på....*trumvirvel*...mig själv. Hepp!

Ett tecken på att jag ska köpa äkta vara?

Igår var pappa i storastaden. Najs! Honom har jag saknat. Efter en mumsig Chutney lunch strosade vi upp genom staden i solskenet. Trots full storm. Vi köpte till och med mjukglass i Gamla Stan! Ja ni läste rätt, Amanda åt lite glass. Men efter att strösslet var slut fick min käre far ta över. Det där med glass är inte riktigt min grej. Hur som helst, jag följde med hela Landskrona BoIS till Grimstaidrottsplats för att glo på fotboll. Skåningarna spöar Stockholmarna med 3-2. Yay. Efter första halvlek frös jag så mycket om fötterna att jag tappade all känsel och rörelseförmåga i dem, men det var bara att bita ihop och se glad ut. Det resulterade i att jag fick sova med fluffiga varma strumpor inatt. Burr.

Brommaplan, Torhildsplan, Fridhemsplan, Odenplan, St:Eriksplan, Bjurholmsplan, Gullmarsplan. What is up with that? Varför envisas stockholmarna med att döpa allting till plan? Vad är kriterierna för att få beteckningen plan? Är det en viss kvot kvadratmeter man ska uppfylla? Eller att där ska finnas ett torg eller en kiosk, och kanske en park? I don´t get it. Men plan verkar vara en sjukt populär benämning och ja, det funkar väl...

She don't know who she is,
Oh, I can take her anywhere,
Do whatever comes naturally to you,
You know she just don't care.

Syskonen Baudelaires Olycksaliga Liv tyckte jag utökade min dvd kollektion fint, Grinchen fick följa med hem också. Han är ju så grön och...grön. En vacker och en söt.

Mihihi, kan man få bo där?

Okej, lite frågesport.
Kotten vs Falcor, är det en hund eller drake? Vem är vem? Han är söt i vilket fall.

The Clash öppnar upp tredje avsnittet av Seven ages of rock. Det bådar gott. Med en god kopp te ska jag drömma mig bort till det härliga 70-talet och vara avundsjuk på deras kläder. Adjö.

Hittade av en ren slump ett par glansiga tights på Weekday. Ja, när man minst anar det dyker saker och ting upp. Nöjd.

Tisdags skryt: Landskrona BoIS spöar Enköping med 3-1 i säsongens första match.

Fastän öronen nästan blöder och frustrationen att bara få lyssna i crappy ipodlurar är hög kan jag inte sluta. Jag är ett besatt barn. För tillfället är det två låtar som går på högvarav och jag har med all säkerhet ökat deras YouTube viewings med 1000 visningar på bara två dagar. Det börjar nästan bli ett tvångsmässigt beteende, but who cares? Är det bra skit, så är det bra skit.

Party with my pain, I want you back

Snart är det dags för lyxig Primo-pizza hemma hos Josefine. Jag har redan valt en Pecorino, hoppas den är lika smarrig som den låter. Mmm, drömmer mig bort till mozzarellans förlovade land. Nu går jag hem!

En svart keps. Ingen jädra hiphop-keps med blingbling och såntdär fult runt guldmärke. Nej, den ska andas rock. Antingen en helt svart fin keps som passar mitt lilla huvud utan att jag försvinner i den, eller en med en massa dödskallar på! Yesbox, den nyaste saken på önskelistan. Helt klart. Tips någon?

Kolla vad jag hittade! Fantastic or what?! Yum.

Den här bjuder jag på, som lite söndagspepp!

Ska strax kleta lite smink i ansiktet och ge mig iväg men innan dess måste jag bara säga; Hår alltså! I hate it. Ena dagen helt okej, andra dagen förvandlas det till någon jävla hår-hjälm man bara vill ta av! Suck. Ja, en dålig hår dag för mig alltså...Over and out.

Efter en kväll av vin, tv-spel, Entrapment och Bad Religion var mina ögon så röda att de kunde liknas vid coctailtomater. Sjukt trött och sliten. I väntan på tunnelbanan var jag tvungen att sitta och vända och virda mig för att inte somna. Det kändes som en evighet att ta sig hem till Söder där sängen väntade. Väl där tog det inte många sekunder innan ögonlocken föll ihop. 11 timmar senare vaknar jag pigg och utvilad. Skönt.

Om ett tag ska jag bege mig in till stan för en fika med min gamla roomie Josefine. Min kropp skriker efter latte, och kanske en bit mat. Mmm. Hejrå.

Från att sitta i sängen med datorn och inte ha några som helst förhoppningar om kvällen, till att stå på bron till gamla stan med en öl i handen. På mindre än en timme. Det är vad jag kallar en 180. Kvällen blev till och med riktigt najs. Innehållande pianoklinkande, rock, youtube-spelande, cider, öl och vin. Me like.

I min ensamhet vandrade jag runt i National Muséets pampiga salar. Där fanns Lautrec utställningen, jag blev helt såld vid första tavlan. Åh.Fint. Efteråt tittade jag på antika slottsmöbler, en vacker dottningsäng, gamla utsirade skåp, sejdlar i silver och tillsist köptes en Lautrec-anteckningsbok. En fin inspirationsdag. Men en ensam sådan. Innan jag tog tunnelbanan hemåt inhandlade jag förnödenheter till kvällen. Och ensamvarg som jag är består antagligen kvällen av någon random film och en balja te. I detta nu saknar jag mitt Markarydsliv. Hoppas på en bättre dag imorgon. Förnödenheter:

Said the joker to the thief.

Jag tycker nästan att min söta tröja är inspiration nog för dagen. Mm mm.

Ser det här ut som något du skulle vilja betala 48 360 kronor för? Nja. Det ser snarare ut som något man skulle kunna skrapa ihop på Myrorna för under 500-lappen. Vad är det för fel på världen? Allt det här är från Miu Miu och Prada. Usch.

-Duscha
-Frukost. Ostmacka.
-Möta Fine för Chutney-lunch. Mums!
-FP inspirationsleta runt hela stan
-FP inspirationsleta hela webben.
-Hitta en enfärgad tygkasse. Helst vit. Var finns det?
-Fixa till den katastrof som är mina naglar.
-Klippa luggen så att jag kan se världen igen.
- Hoppas på att jag fått ner avsnitt 2 av Seven ages of rock tills ikväll.

Tittade på första avsnittet igårkväll och God vad bra det var! En massa Hendrix, Beatles, Rolling Stones, hippiekulturens uppgång och fall, hur Hells Angels sabbade peace and love mentaliteten på festival genom att braka in och slå/knivhugga hippies. Och tillsist Hendrix egna uppgång och fall. Välgjort och superintressant. I love it.

Bara för att det är så jävla roligt. Bästa på länge. Också är ju Björn med såklart. Herregud, jag blir som en liten löjlig tonårsflicka när jag tittar på honom.
En rolig kille liksom, kan det bli bättre?

Det är mysigt och stämningsfullt att stå under ett skyddande tak när det regnar. Helst ska det vara ett ganska litet tak så att man får kura ihop sig lite extra för att inte bli blöt. Helst ska det vara ett sommar regn, så man slipper frysa när man står där som ett fån. Helst ska det lukta sommar. Är man ensam kommer man ofta på en massa konstiga slutsatser och lösningar på problem. Om man nu inte bara är irriterad över att det regnar förstås. Jag kom på en, enligt mig, smart grej när jag kurade häromdagen.

Varför säljer de inte ölflaskor gjorda av plast på krogen? De ska se ut som riktiga fina glasflaskor men helt enkelt vara av plast. Jag kunde komma på en massa fördelar med min idé. Ingen kan få en glasflaska i huvudet och skadas. Man slipper trampa runt i glassplitter på dansgolvet. De blir lättare att bära runt på och dansa med. Listan kunde göras oändligt lång.
Men sen tänkte jag att det måste finnas någon annan som tänkt på det här innan mig, och att det därför måste vara en dålig idé i och med att ingen har genomfört den. Något jag inte tänkt på. Det är ju så simpelt. Eller finns det ställen som har plastflaskor? Är det bara jag som har missat något? Är det kanske en miljöfråga? Något dumt är det, tänkte jag. Men och andra sidan, hade Alexander Graham Bell tyckt att hans telefonidé var korkad bara för att ingen tänkt på det förut hade han ju aldrig blivit inskriven i miljontals böcker som en av de främsta uppfinnarna någonsin. Bara för att andra tyckte det lät befängt att kunna prata utan att träffas avfärdade han ju inte sin idé. Jag vet inte riktigt vilket spår jag trillade in på nu, jag försöker nog bara bevisa för mig själv att man ska stå upp och kämpa för sina idéer. Oj, det här blev så mycket mer än bara en insikt under ett skyddande tak.

Så fort jag tittar på eller uppmärksammar reklam på ett eller annat sätt, speciellt banners som är extra fula och meningslösa, tänker jag alltid; Ja, där fick de som de ville. Jag tittade på den och övervägde om jag gillade den eller inte. Den fick min uppmärksamhet, ett ögonblick av min dyrbara tid. För det är ju det de vill ha och kräver, en yttepytte stund av min vardag. Och fastän jag kanske inte tyckte om "reklamen" bidrog jag ändå till en lyckad kampanj bara genom att titta på den. Samtidigt som jag blir lite irriterad över att jag trillade dit så lätt och är så mottaglig för media ger jag de en eloge för väl utfört arbete. Jag hatar banners.
Sneaky bastards.

Bara en insikt såhär en onsdagskväll.

Åh jag älskar det, jag ÄLSKAR det. Sjung med! (Därav karaoke versionen)

Det blev ingen spelning idag heller. Min kära vapendragare kände sig krasslig. Ännu en osedd spelning i raden. Ännu en att inte checka av i listan. Är det någon  sorts förbannelse som vilar över mig? Förbannelsen att alltid bara kunna spekulera i hur artisterna låter och ser ut live? Hope not. Jag tröstar mig själv med mackor och te och vadhelst tv:n har att erbjuda. Och kanske städar jag min lya. Men bara kanske.

Fotnot: Är du en högläsare? Ha isåfall en viss bitterhet i rösten för kraftfullare effekt.

Nu har jag tid att blogga igen. Sitter ensam på jobbet efter en hektisk arbetsdag, eller efter tre hektiska arbetsdagar för att vara exakt. Jag älskar när det är mycket att göra! Och när man har eget ansvar, då känner man sig lite småviktig. Det gillar jag. Arbetsveckan gick på ett kick.
Mitt i arbetskaoset hittade jag en godbit i en gammal låda. Jag tror någon knäppskalle hade fått för sig att den var värdelös och skulle slängas. Men det satte jag snabbt stopp för! Så nu får den gamla klassikern vila på min favorit sjal.
You just have to love and cherish old Walkmans!

Alltså jag blir helt vild och galen när jag hittar sånt här! Kryper i hela kroppen av välbehag och begär. Det heter tydligen Queen Anne hus och jag vill bo i ett sånt när jag blir stor...

Jag har en stor svaghet. Den heter knapriga chocolate chip cookies. Och det står framme en tallrik med sådana på bordet. Brevid står ett fruktfat. Vad gör jag? I must not be weak. Be strong, eat fruit.

Igår gick ett nytt avsnitt av dokumentären Seven ages of Rock. Den absolut bästa musikdokumentären jag någonsin sett. Jag kan bli nostalgisk av att se på den, utan att ens ha levt den i den tidsepoken som dokumentären handlar om. Ett tidigare liv?
Serien visas i sju delar varje söndagkväll klockan 22.20. Jag råder alla musikintresserade att se den. Igår handlade det om arenarock, mycket Queen med andra ord. Förra gången om hur black metal föddes med Ozzy i täten.
Desvärre har jag missat flera avsnitt och igår somnade jag ifrån det på grund av en dundrande skallebank. Den verkar inte heller finnas att köpa någonstans. Killen inne på Pet Sounds tittade på mig med väldigt skeptisk blick när jag frågade efter den. Bu.

Fredagen spenderades som sagt på Harry B James, ingen fylla utan bara relaxat snack Fine och mig emellan. Eller nja, så relaxat var det kanske inte för vi fick ju skrika i öronen på varandra för att överrösta musiken. Som förövrigt var riktigt bra. Som vanligt på Harry BJ.

Lördagen började fint med strålande solsken och fågelkvitter. Jag och Cajjan begav oss ut på en lång vårpromenad längs med Söders utkant. Upp till Street (där alla coola människor satt och spände sig) in längs Hornsgatan (där vi köpte glass) svängde ner vid Mariatorget och sicksackade mellan husen tills vi kom till Ringen (för att kolla på en My Little Pony matlåda). Och så var vi tillbaka där vi började. En härlig eftermiddag.
Kvällen bjöd på Kate Nash. I sällskap med Fine och Tobias. Förväntansfulla människor trängdes i värmen för att få en glimt av rödtotten. Tyskar, emokids, gubbar, fulla gråtande tjejer, fulla brölande killar, långhåriga medelålders män, popsnören, fotografer och recensenter. Och jag då. Personligen tyckte jag att förbandet Mystery Jets var bättre än själva huvudakten. But hey, thats just me. Jag är ju inget stort Kate fan, men hon bjöd på en fin show med mycket personlighet. .Också är hon ju så himla good looking. Men att få vänta i över en timme efter förbandet på att hon skulle gå på scen gjorde att jag hade dålig inställning från början. Fy dig Kate.


Söndagen var planerad sen länge. Brunch på Kung Carls Bakficka men Fine och Tobias. Med en dignande buffé av frukt, sallader, sill, bacon, äggröra, smoothies, frallor, bakelser, plättar och gud vet vad. Mätt blev man i alla fall. Trevligt sätt att fördriva en söndag, och med mitt favoritpar dessutom. En ny tradition? Fast inte varje söndag. För då blir min mage lika fet som min plånbok blir tom. Speciellt om man ska behöva betala 44 pix för ett glas juice.

Det här är nog by far det längsta inlägget jag någonsin skrivit. Hurra och hejdå!

Igårkväll drog vi kosan till Harry B James. Men först var vi så klart tvugna att vara lite cp.

Amanda har köpt en plånbok. Är det inte fantastiskt? Jag visste att den skulle dyka upp förr eller senare. The perfect one. Den som väntar på något gott...

...hos Cajsa på en torsdag. Det håller.
Att ta kort på sig själv när man dricker det. Håller inte.

Efter ett 6 timmars pass av FP belönade jag mig med en Victoria tidning. En med en massa rosor och ett vackert slott. Vad mer kan man begära? Fixade också biljett till Kate Nash spelningen son jag ska gå med sötnosarna Josefine och Tobias på. Sen avslutade jag på Goodstore, söta djurkex fick följa med i påsen hem.

Idag är det FP jobb på Waynes som gäller.
Sen har jag ett fint rosévin hemma som belöning!

Som ni ser koncentrerar sig Cajsa sjukt mycket.

Nått fint slott jag snubblade förbi i Google-yran. Mums.

Boombox till ipod:en. Gimme!

En av de finaste balladerna jag vet. Tiny Dancer.

I lördags slängde jag på mig vårjackan och promenerade till Kulturhuset i det vackra vädret. Målet för dagen var Joanna Rubin Drangers utställning. Och den var helt underbar, bättre än förväntat. Tips, gå dit! Skörden blev två nya böcker, illustrerade av Joanna ofcourse. Och ett snabbstopp på H&M där jag hittade lite godsaker.

Egentligen skulle jag gått på The Kills på kvällen, men med min otur sket det sig rejält. Som vanligt. Varför blir det alltid så? The Tough Alliance sket sig, Laura Marling sket sig, Kiss skiter sig och nu The Kills. Istället fick jag sitta i mitt rum och luffa med lite te och vindruvor. Tough luck for me. Suck.