amanda hemlig

Slöa knivar med sjukaste tjejen, Twopointeight och The Germs. Ölen kastades åt helvete och skosnören knöts upp. Värd kväll trots vissa telefonköer och killar på tjejtoan. Kajsa visade sin finaste "get down-dans" och Shanean var ju inte helt jävla ful ändå. Godnatt.

Carmen, Broder Tuck, Järnmalm, Sista skriket, Golden Gate och en jävla massa öl. Jag och Anders vek in varenda jävla backspegel härifrån till evigheten, nu har jag ännu ondare i höften. Fin fredagsunderhållning. Dags att däcka stenhårt. Hejdå.

För mycket, för lite, för mycket, för lite. Jag är aldrig nöjd.

Det finns film, också finns det film. Jag har spenderat en hel del tid i sängen med några klassiska favoriter. Mellan all  huvudvärk och vaccinsprutor. Nej, det blir inte roligare än så är jag rädd. Nite.

Deuce's Wild.


Rebel without a cause.

Idag var Manda här och mös med mig. Indisk mat och rosévin. Och hon fick sina skor, äntligen.

Kaninungen fyller ett år och många fina namn har namnsdag.

Fredag. Vi tar en öl på jobbet och jag längtar hem efter mina mjukisar. Jag har absolut ingenting planerat den här helgen. Jag ska bara mysa och måla på Mandas skor. Jag behöver det. Sådetså.

En extra stor jävla puss till den som förstår min ordlek.

...jag bara ritar. Klara för avfärd. Tut tut.

De finaste 5 minuterna i svensk filmhistoria. Det ser så gott ut att jag dör lite. Eller mycket.

Här sitter jag, i min kreativa hörna i köket. Iklädd den fulaste men skönaste tjocktröjan jag äger. Jag ska egentligen tvätta, men varför göra en tisdag tråkigare än vad den redan är? Nej. Jag ritar på skor istället, och längtar efter Köpenhamn och New York. Det gör jag mest hela tiden i och för sig. Tjarå.

Igårkväll blev skitbra trots en rätt seg start från mitt håll. Manda och jag trillade in på Ace och dansade satan. Vilket känns ganska illa i mitt knä idag. Märta 85, hur står det till? Vi hittade folk med bekanta ansikten/afron och snackade en jävla massa smörja. Det slutade återigen på McDonalds, men den här gången med att jag matade en kille med cheeseburgare och fick saltgurkan i belöning. Fint gjort av mig. Nu ska jag åka och träffa lilla Manda igen. Heddå.

Snälla rara underbara. Låt mig flytta in.

Igår var det fredagsölkväll på jobbet. Massa mat, öl, hotshots och quiz. Asbra.

Idag har jag på mig mina finaste strumpor och åt fin frukt frukost. Det får vilken morgon somhelst att bli lite lite bättre.

Just nu sitter jag på golvet med Rasmus, han vill gärna gnaga på allt och jag säger att han inte får. Ja, ungefär så.

Ikväll bakar jag tjockgladkaka, går in mina nya skor, kladdar i ritblocket och lyssnar på mustiga höstballader. Fan vilken fin dag alltså.

Vid den här tiden förra året, när nätterna blev kalla och dagarna mörka, var allt ett stort trassel. Konstiga saker hände där jag bodde, långt ifrån den vardag jag är uppväxt i. En kväll fick jag se på när polisen hjälpte en annan tjej därifrån, alla hennes saker stog på trottoaren och jag fattade ingenting. Det var droppen. Allt jag ville var att få flytta. Fina människor hjälpte mig med en månads fristad i en underbar lägenhet och jag kommer ihåg hur trygg jag kände mig där. Som i ett litet humlebo. Tack.

Idag hamnade min födelsedagspresent till Fine i rampljuset. Ja, man får vara mallig då.

Jag är lite utav en Jeopardy människa. En kuriosanörd. Mitt huvud är fullt av onödiga fakta och jag vill gärna veta allt, fastän jag inte har disciplinen som krävs. Jag är hellre på Wikipedia än Aftonbladet, kanske är det något som fastnar. Ett bortglömt ord, som likbjudare, eller hur fort en zeppelinare kan flyga. Jag hatar talspråk i text. "oxå" kan vara det fulaste ordet som finns. Kan man svenska språket ska man fan bruka det också. Det jag hatar mest är Stockhomskt "förkortnings-slang". Som lurre och ferre, prommis och mellis. Det får mig att vilja spy. För lunch och fest är ju jobbigt att uttala...? Lägg av nu. Det är inte ens roligt.

I den här lilla lådan finns en fantastiskt fin sötsak. Imorgon får ni se vad.

Vilken jävla dag. Först blir jag totalt sönderslagen hos massören, som hittar fler muskelknutor i min rygg än på en hel jävla Belgian Blue. Aj. Sen skulle jag få lite tröst med spettekaka, som jag så skillat hade googlat mig fram till skulle finnas på Konditori Kungstornet. Men nej du. Dessutom härmar den jävla servitrisen mig när jag frågar efter kakan. Vad är problemet? Nu ska jag hålla käften och sova istället. Bitterhet är inte min grej.

Mycket på kort tid. Halva släkten var här, vi mös i två dagar. Nästan tre. Afternoon tea, strosande, ätande, shoppande och en brakfrukost. Nam. Sen var det InkBash och Formex, allt på samma gång. Nu tar vi igen oss med vin. Och jag fick en present! Finaste patchen.

De senaste dagarna har inte varit så jävla ljusa och fina direkt. Inte för mig i alla fall. Så fort det är någon som är sjuk så blir jag det också, det slår aldrig fel. Jag har i princip bara suttit med vidöppen mun och svettats och snytit mig sen i söndags. Skit kul. Verkligen. Och som grädde på moset så är min telefon stendöd. Det är också skitkul. Bra dagar.